Blurb

Att falla offer för frestelsen att ta en titt på slutet av en särskilt gripande bok innan jag har hunnit bli klar med den inte är någonting som mitt liv har präglats av hittills, gudskelov, men det känns som om boken jag läser just nu är besatt av en djävulsk lust att förstöra spänningen som ligger i att vända sista bladet och njuta av dem få återstående raderna i den (av författaren) avsedda ordningen. Okej okej, så det är inte så sannolikt att någonting särskilt livsändrande händer på sista sidan men ändå är det lite störande att läsa hela boken medvetande om det som kommer att hända i avslutningen. Varje gång jag sätter mig ner och öppnar boken kommer det sista bladet ramlande ner på knäna; orden "THE END" skriker mot mig: "NU HAR DU CHANSEN ATT FÖRBÄTTRA DIT LIV PÅ ETT OERHÖRT OANSTÄNDIGT SÄTT" och hjärtat bultar med lusten att en gång i livet uppföra mig som rebell. Men jag faller inte till föga. Aldrig! Lugnt skjuter jag tillbaka bladen till deras fasansfulla hemvist och tar en paus medan jag återfår andan.

Men det vore lite hjärtlöst att skylla på boken själv som är, trots alla mina önskningar, inte särskilt medveten om det som händer omkring den, eller... någonting alls. Däremot finns det ett brott som begås helt medvetet på nästan alla böcker och inte är så lätt att förlåta: förbannelsen av den överentusiastiska blurben (det vill säga baksidestexten; jag väljer använda det engelska ordet eftersom varken flickvännen eller ordlistan kan ge mig en särskilt tillfredsställande översättning till svenska). Jag menar att blurben helt enkelt saknar dem vanliga mänskliga gränserna som ser till att vi inte, till exempel, avslöjar hela romanens handlingar när vi rekommenderar en bok till en vän.

Nyligen drabbades jag tämligen extremt av blurbförgiftning när jag läste boken "Purple Hibiscus" av Chimamanda Ngozi Adichie: blurben hänsyftar på en ganska viktig handling som skär inte innan det finns bara ett tjugotal sidor kvar att läsa och förminskar utan tvekan spänningen som ligger omkring handlingen. Blurben är inte till för att avslöja viktiga handlingar i boken! Den ska ge lite insikt in i bokens teman och kanske en pytteliten inledning till handlingar, men det finns inget rimligt skäl att avslöja mer än så. Har folk så lite tid att läsa att de behöver nöja sig med en kort sammanfattning av boken istället för att läsa boken själv? Eller finns det faktiskt folk som bläddrar igenomen böckerna på hyllan tills att de hittar den med en tillräckligt spännande blurb? Om det var upp till mig hade jag valt att avskaffa blurbkonceptet med omedelbar verkan.