Mascarpone + Trifle

Ännu mer bevis att det inte lönar sig att följa ostrecept för noggrant!

Det har alltid känts som om mitt favoritrecept för brownie-och-jordgubbstrifle är bara liiiiite för lätt tillagat och eftersom jag inte kan motstå frestelsen att unna mig en liten utmaning i köket bestämde jag i helgen att laga mascarponeosten från receptet själv. De allra flesta recepten som finns på nätet instruerar man att värma upp grädde till 82C (egentligen "180F" på en internet proppfull med amerikaner och sina bisarra och irrationella mätningssystem), häll i syra (jag valde citronsyra över den ofta föreslagna vinsyran), rör lite, hålla i tummarna och hoppas att den illaluktande smeten blir något ostliknande då den passeras genom en ostduk. Det är klart att jag misslyckades katastrofalt: grädden aldrig skar sig synligt och var inte tjock nog att hamna i ostduken istället för i skålen undertill. Så jag gjorde det jag alltid brukar göra i sådana situationer: kokade skiten ur den. Simsalabim. Ost! Tjock, krämig ost till hälften priset man får betala i affärerna (ja, snålhet gömmer sig i kulisserna bakom ganska många av mina matlagningsbeslut).

Och denna trifle? Är trifle någonting bekant för svenskar? Hur som helst, jag är ingen encyklopedi. Lätt som en plätt. Mascarponen blandas med grekisk yoghurt till önskad konsistens och sockras till önskad grad. Hackade jordgubbar (FRUSNA! Fan vad pinsamt) sockras och blandas med lite apelsinjuice. I en liten skål eller ett glas varva mascarponeblandning, brownies (som man bakade själv, naturligtvis, annars skulle det vara alldeles för lätt) och jordgubbar.