Klotter

Förutom att se gamla gråta finns det få saker mer deprimerande än att se en förtrampade affärsägare skrubba eländigt på klottret som har hamnat på hans godsvagn över natten. Jag är säker att det skulle vara helt otänkbart för de flesta att ens tänka om att spreja på en vanlig bil men det verkar som om godsvagnar, förmodligen på grund av deras opersonlig natur (förknippade som de är med ondskan kring affär och kapitalism: motpolen till anarki- och frihetsandan som följer från att förstöra någon annans dag), är ett populärt mål.

The Guardian gav nyligen ut en artikel om hur myndigheterna i en del av London har målat över en bild gjord av den deprimerande kända konstnären Banksy, till synes till en del förfäran (inte minst av ägaren till byggnaden målningen låg på). Det råder ingen fråga om målningens kvalitet: om Michelangelo hade återuppstått från de döda och målat ett mästerverk på samma ställe hade myndigheterna förhoppningsvis målat över det också (jag betvivlar att Banksy själv bryr sig ett dugg). Hade Bansky blivit känd genom att måla på bilar istället för väggar skulle han ha fått del av en stor del förakt, tror jag, och det vore välförtjänt. Jag kan inte låta bli att tycka att förutom egoismen ingående i behovet att ha sina halvdana målningar sedda av så mycket folk som möjligt innebär graffiti lite skadeglädje. Men kanske vore det för generöst att anta att en ansvarslös klottrare tänker i ens en sekund om människan som ska städa upp efteråt.

Det kan väl vara att Berlin är världens mest klottrade stad. Jag har säkerligen aldrig sett en annan stad med färre befläckade väggar. Dock då vi vandrade mållöst igenom en stadsdel så dyster och deprimerande jag ville dö (dvs bara lite mer deprimerande än resten av stan) råkade vi över en syn sedd ganska sällan i världens mer civiliserade delar: riktiga människor som stod och målade i offentlighet. Vet du vad? De ser ut precis som vi! Jag har ingen aning om det är faktiskt lagligt att måla på den där väggen men de tyska graffitimålarna verkade inte har några särskilt bekymrande farhågor för polisen. Och resultatet? Målningar som visar talang och originalitet och som har uppenbarligen tagit tid och ansträngning att utföra (dessvärre fick jag bara ett foto och det är inte på en särskilt spektakulär sektion av den extremt långa väggen).



Tillbaka i Malmö:

En av våra lokala 'konstnärer' tycker om att spreja hans tag längs Falsterbogatan och verkar vara motpolen till de ovannämnda tyskarna: han har klottrat sin vidrigt ful tag överallt, ofta bara några meter emellan. Och vad är poängen? Leonardo gick inte ut för att måla den på fem väggar efter att han blev klar med Mona Lisa. Hade vår vän tagit lite tid på sig och målat en enda bra bild då hade jag kanske kunnat förlåta att han kunde inte hitta någonstans bättre att måla den (eller - gud förbjude! - handla ett block papper).

Men spankulera runt till andra sidan parken och, sen förra månaden, kan din åsikt om graffiti i Malmö förändras. Nyligen har graffitimålare tillåtits spreja på en del av staketet som går längs Folkets Park, på Norra Parkgatan och skillnaden är enorm. Det är inte att det finns mer graffiti nu eftersom staketet har alltid klottrats ner rejält. Det är kvaliteten som gäller, och kvaliteten har ökat tusen gånger, minst, nu när folk får måla lugnt utan rädsla för polisen. Jag chockades då jag för första gången såg två människor oberört målande mitt på ljusa dagen och sen då jag vankade längs gatan och såg det som stod på väggen kunde jag inte låta bli att le.


Bild redigerad efter önskemål

Skön konst? Kanske inte, men ändå är det ganska mycket mer intressant än klottret som står på de flesta väggarna. I huvudsak har Malmö fått ett nytt galleri med ständigt ändrande bilder, vilket jag tycker är en bra grej.