Surdegskatastrof

Jag nämnde här mitt avsikt att utföra ett nytt brödexperiment, men hade jag i förväg visste att resultatet skulle bli så fullkomligt katastrofalt hade jag kanske inte höjde uppmärksamheten för mina brister.

Det jag ville pröva var att, efter degens första bulkjäsning, forma brödet och förvara det kallt över natten och sen först morgon efter baka den rakt ur kylskåpet - en metod som mitt frenetiska läsande av bloggar och forumtrådar (på bland annat The Fresh Loaf) hade fått mig att tro skulle funka hur bra som helst. Men nu sitter jag här med en eländig limpa som antagligen är den sämsta jag någonsin bakat:


Den är platt som en sandal efter att ha upplevt nästan ingen "oven spring" alls. Det är fortfarande för tidigt att kolla inkråmet, men förmodligen kommer den att ha svalnat nog innan jag är färdig men inlägget. Det är dock, trots mina tidigare och mycket lyckligare upplevelser, inte helt överraskande att brödet blev såhär. Men för att förklara måste jag börja om från början.

Vanligtvis när jag vill baka en vanlig vit surdegslimpa använder jag Dan Lepards recept från "The handmade loaf", men detta recept tar ungefär 8-10 timmar i streck att utföra och till följd betyder att man skulle aldrig kunna njuta av en färskbakad limpa till lunch eller - gud förbjude! - frukost om man vill inte hålla sig vaken hela natten. Så den här gången använde jag den här sidan som jag hittade för ett tag sen och som räknar ut för dig hur mycket mjöl, vatten, surdeg osv behövs i degen. Min deg såg ut såhär:

mjöl 100%
vatten 60%
surdeg 40%

Där surdegen har 100% hydration, det vill säga den innehåller lika mycket vatten som mjöl.
Denna formel ger degen 68% hydration.

Sen använde jag Lepards metod men med vikningar istället för knådande under bulkjäsningen, som jag brukar göra när jag följer hans recept.

Efter bulkjäsningen (trots att jag var inte helt övertygad att degen var färdig) delade jag degen i två delar: den mindre till pizza och den större till en limpa. Pizzadegen formade jag till en boll, limpadegen formade jag ungefär till en "batard":


Genast körde jag in dem i kylskåpet! (Nu var klockan ungefär 13.30)

Nu känner jag mig att det här inlägget har blivit lite tråkigt så här får du pizzan!


Det känns som om det är alltid när jag är ensam att jag laga mina bästa pizzor och den här blev inget undantag. Flickvännen är utomlands så jag fick njuta av det här mästerverket helt själv. Det är ett skam eftersom jag vill att folk ska känna till mina framgångar! Men hur var skorpan? Lite tuggig, ganska tunn jämförd med den jag brukar ta fram och perfect till pizza... men skulle den också bli bra till en limpa?

Nej.


Och här är inkråmet. Mycket för kompakt, men smaken var bra: en ganska kraftig syrlighet som är alltid bra med surdegsbröd. Även skorpan var bra, men inkråmet var helt uselt.

Jag ska försöka igen snart!